Nu har Beth Laurins skulptur Glad kommit på plats invid Observatorielunden, i hörnet Drottninggatan/Norrtullsgatan. Men efter sommaren kommer skulpturen att få en ny och permanent plats.

"Glad"är en förstoring av en mindre (cirka 13 cm hög) skulptur från 2006. Skulptur I som den då kallades, var en i en serie om fyra med olika uttryck för känslotillstånd. Glad är den enda som förstorats men annars har flera nygjutningar av de mindre gjorts genom åren och sålts till privatpersoner.

Förstoringen beställdes av Stockholm konst och gjordes 2015 av Beth Laurin med assistans av skulptören Niclas Malmström. Skulpturen är 130 cm hög och gjuten i brons. 

Beth Laurin är född 1935 och utbildad vid Konstfackskolan och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hon debuterade på Galleri Mejan 1974 och har genom åren haft en rad offentliga uppdrag, till exempel Roligt i tuben, en bildserie från 2008-10 i Slussens och Fridhemsplans t-banestationer. 2009 visades en stor retrospektiv på Konstakademien och i år har hon fått ett av Stockholms stads kulturpriser. Priset delas ut i Stadshuset den 18 augusti.

Jeppe Heins vattenpaviljong på Storängstorget i Norra Djurgårdsstaden kommer att spruta mindre i fortsättningen. Efter en del klagomål från kringboende har tiderna begränsats.

Stockholm konst, exploateringskontoret och Trafikkontoret har efter ett möte fredag den 30 juni enats om följande:

Jeppe Heins fontänskulptur Water Pavilion kommer tills vidare att köras under följande tider:

Måndag–fredag: 07.30-8.30. 11.00-13.00, 16.00-18.00, 20,30-21.00
Lördag–söndag: 9.30-10.30, 12.00-13.00, 16.00-18.00, 20.30-21.00  

De begränsade tiderna är avsedda att tillmötesgå önskemål både från de boende som finner fontänen  störande och de som uppskattar fontänkonstverket på sitt torg.
En förändring har skett sedan tidigare programmering i det att verket startar en timme senare under helger.
En bullerstudie har genomförts, men densamma måste justeras eftersom riktlinjer och jämförbara riktvärden saknas avseende fontäner.

Den 25 augusti invigs den finska konstnären Marja Kanervos skulptur ÅR TAL på Engelbrektsplan. Verket har skapats inom ramen för projektet Två länder – en framtid, som ger uttryck för gemenskapen mellan Sverige och Finland genom två offentliga konstverk som placeras i ländernas huvudstäder.

Under invigningsceremonin som startar kl. 15.30 medverkar statsministrarna Juha Sipilä och Stefan Löfven samt finansborgarrådet Karin Wanngård som tar emot verket. Närpes skolmusikkår, Base23 Stockholm Dance Academy och kören Huutajat (skrikarna) uppträder.

– Med konstverken manifesteras Sveriges och Finlands gemensamma historia, våra transparenta demokratier och vårt intensiva, ständigt fördjupade samarbete på olika plan, säger Henry Wiklund, ordförande för Två länder – en framtid.

Den svenska konstnären Eva Langes verk TRO HOPP OCH KÄRLEK invigs på den centrala gatukorsningen Skillnaden i Helsingfors i ett senare skede.

De konstnärliga gestaltningarna har tagits fram i en process där städernas konstförvaltningar Stockholm konst och Helsingfors konstmuseum HAM aktivt medverkat. Hanaholmen – kulturcentrum för Sverige och Finland har fungerat som administrativt centrum för projektet.

– Konsten hör hemma i de offentliga rummen. Den påminner oss om vilka vi är och varifrån vi kommer. Stockholm välkomnar Marja Kanervos fina konstverk, som anknyter till vår gemensamma historia med Finland, säger Karin Wanngård.

– På Hanaholmens kulturcentrum har konsten alltid intagit en viktig roll. I egenskap av svenskt-finskt kulturcentrum har vi initierat dialog och skapat gränsöverskridande kontakter som gynnat alla parter under arbetets gång, betonar Hanaholmens vd Gunvor Kronman.

För konstnären Marja Kanervo har arbetet varit en intressant utmaning.
– Engelbrektsplan ligger centralt men är ett ställe som passeras. Med mitt verk ÅR TAL ville jag skapa en plats där människor kan stanna till, ett rum i staden att vistas i. Det ska bli spännande att se hur verket mottas och om det kan ändra platsens karaktär, berättar hon.

Marja Kanervo föddes i S:t Michel 1958 och har haft ett flertal utställningar i Finland och utomlands. Hon är utbildad vid Finlands konstakademi i Helsingfors och har studerat ett år på Konstfack i Stockholm. Hon har tilldelats statspriset för bildkonst i Finland, priset för årets miljökonstverk 2003 samt Pro Finlandia-medaljen 2013.

Två länder – en framtid är ett konstprojekt som initierats i ländernas aktiva civilsamhällen. Inom projektet ska två bestående, offentliga konstverk doneras till huvudstäderna som ett uttryck för närheten mellan länderna såväl i historisk belysning som i nutid och överskådlig framtid. Projektet är en del av det officiella Finland 100-programmet.

Med gestaltningen för förskolan Lilla Tensta avslutar Hanna Nilsson och Sofia Østerhus i Byggstudio sitt tredelade uppdrag inom konceptet Framtidens förskola. A, B, se är en vägg av stenskärvor med graverade tecken och flyttbara tredimensionella bokstäver. Invigning blir det den 30 augusti.

Antalet barn fortsätter att växa snabbt i Stockholm och de närmaste åren måste ett 40-tal nya förskolor byggas. För att hinna med har SISAB med pedagoghjälp utarbetat konceptet "Framtidens förskola". Man utgår från en mallförskola och kan då halvera tiden från idé till första spadtag. Mallen finns i tre storlekar, och fasad och utemiljö anpassas efter den enskilda förskolan och dess omgivningar.

Parallellt arbetar Stockholm konst med "prototypkonst", där en grundidé till konstnärlig gestaltning kan utformas i flera versioner. Byggstudio (Hanna Nilsson och Sofia Østerhus) fick uppdraget för interiörerna och skapade 2015 A, B, se för Blomsterkungens förskola i Hässelby, för vilken de i oktober 2016 vann guld i Svenska Tecknares Kolla!-tävling. 2016 invigdes deras andra utformning av prototypen för förskolan Bergsgården vid Bredbyplan.

A, B, se är en interaktiv väggutsmyckning med tecken och flyttbara bokstäver i olika material och från olika kulturer och tidsepoker. På Lilla Tensta, Hjulstastråket 10-14, har konstnärerna arbetat med terrazzo, en gjutteknik där krossad sten blandas i cement. Här är väggen en komposition av olika färgfält, med en del ingjutna tecken i metall. Mot den flerfärgade väggen valdes trä och lugna färger till bokstäverna.

Utformningen är inspirerad av klassiska tempelväggar med huggna alfabet och konstnärerna har försökt täcka in språk från hela världen. Flera av språken är sådana som inte används längre, som kilskrift, egyptiska hieroglyfer eller runskrift. Konstnärerna vill inspirera förskolebarnen att intressera sig för bokstäver och skriftspråk. 

Väggen kan bli utgångspunkt för att arbeta pedagogiskt med teman som lokal historia, hur kulturer möts, språk, geografi. Taktiliteten har var en viktig aspekt i kombination med att lära sig bokstavsformer – "barn lär med alla sinnen, hela kroppen", påminner Hanna Nilsson.

Förskolan blev så inspirerad av arbetet att de för egen budget beställde flera terrazzobord till gården. Byggstudio gör också en översättning av bokstäverna och tecknen och berättar var de kommer ifrån.

Projektledare för alla tre gestaltningarna har Päivi Ernkvist varit.

Byggstudio är en svensk-norsk designbyrå, med kontor i Stockholm och Oslo. Den grundades 2006 av Hanna Nilsson och Sofia Østerhus och arbetar ofta med två- och tredimensionell grafisk form för offentliga rum. Hanna Nilsson är född 1979 och utbildad på Konstfack och Danmarks Designskole i Köpenhamn. Sofia Østerhus är född 1979 och utbildad på Danmarks Designskole och Kunsthøjskolen i Oslo.

Läs om Byggstudios tidigare verk:
Alla tiders tecken i Hässelby
Bokstavsvägg i Rinkeby

För Henriksdals avloppsreningsverk har Aleksandra Stratimirovic skapat verket VATTEN, ett ljusskåp som ett fönster från bergrummet ut mot staden. I skåpet står 2 000 glasflaskor med olikfärgad vätska, mot en vägg av LED-ljus. Flaskornas olika färger skapar konturerna av en stad mot en blå himmel med vita moln. 

I samband med renovering av en frånluftsskorsten vid Henriksdals avloppsreningsverk blev det aktuellt med konstnärlig gestaltning enligt enprocentsregeln. Henriksdalsverket, som invigdes 1941, är ett av Europas största avloppsreningsverk. Det är inrymt i 300 000 kvm bergrum och 18 km tunnlar, och har medräknat offentliga visningar cirka 2 000 besökare om året.

Aleksandra Stratimirovic arbetade fram förslag både för skorstenen och för luftningsbassängerna i bergrummet. Det första, ett moln av LED-ljus för placering på skorstenens topp, rymdes inte inom budgeten men kan bli aktuellt när Henriksdals reningsverk byggs ut.

VATTENär en skulptur i form av ett ljusskåp. Cirka 2 000 kanylflaskor av glas, fyllda med olikfärgad klar vätska, står uppradade i ett sterilt laboratorieskåp av akryl och plåt med en vägg av LED-noder som ljuskälla. Tillsammans bildar flaskorna ett motiv, som pixlar i en bild.

Betraktade på avstånd förvandlas de kalla sterila materialen till en bild av en klarblå sommarhimmel med vita moln och konturerna av en stad. Förlagan är ett foto som konstnären har tagit från sitt fönster på Kungsholmen mot Södermalm. I varje liten flaska blandas färgen för hand. Flaskorna är förseglade med en speciell propp som är ogenomtränglig för vätska. Ljuset framhäver färgerna, gör formerna distinktare och ger liv åt kompositionen.

Beställare är Stockholm Vatten och projektledare Torbjörn Johansson, Stockholm konst. Eftersom sprängarbete väntar i Henriksdal installeras konsten först i Bromma reningsverk, med planerad flyttning till Henriksdal 2026. Invigning i Bromma blir det den 30 augusti.

Uppdraget för konstnären Eva Löfdahl var att skapa en visuell port från Norra Djurgårdsstaden till Nationalstadsparken på andra sidan Husarviken. Hennes skulptur "108 källor"är en tio meter hög transparent cylinder med stänger i rostfritt stål och brons och blanka speglande plattor.

Där den allélika Jaktgatan möter Husarviksgatan ligger den lilla Husarviksparken, som ett andrum mellan bostadshusen. Eva Löfdahls monumentala skulptur "108 källor" kan ses från långt håll på den raka Jaktgatan. Husarviken och Nationalstadsparkens grönska är bara ett stenkast bort, och nära finns också gasverket med Ferdinand Bobergs karakteristiska gasklockor.

Den 12 ton tunga cylindern har sex"buntpelare" med 18 stänger vardera och hålls ihop av plattor i topp och botten med en omkrets av 3,20 meter.

Stängerna varierar i material, tjocklek och uttryck. Några stänger är i rostfritt stål som reflekterar omgivningens ljus och färger i vertikala ränder. Andra är bronsrör med matt eller blank ytbehandling. Bronsrören kan också vara förtjockade eller byta riktning och vara ledade som grässtrån eller bambu. Med vissa avstånd hålls bunten ihop av en tunn horisontell platta, 90 cm i diameter och i slipat rostfritt stål, som speglar stängerna.

Konstruktionen ser självklar ut men produktionen har varit ett komplicerat arbete som krävt såväl innovativt tänkande som noggranna beräkningar för förankring och materialens olika rörelser. Konstnären själv vill se buntarna som en beskrivning av ett förlopp med parallella skeenden och egenskaper, en sorts "tredimensionellt partitur".

Skulpturen är både genomsiktlig och speglande och omgivningen har därför stor betydelse för upplevelsen. Verket relaterar dels till Bobergs gasklockor genom storleken och den runda formen och dels till vegetationen på andra sidan Husarviken genom de bearbetade bronsstängerna som påminner om spröda grässtrån.

Beställare är Exploateringskontoret och projektledare från Stockholm konst har Claes Söderquist varit.

Eva Löfdahl är född 1953, bor och arbetar i Stockholm. Hon är utbildad i grafisk formgivning vid Konstfack och på Byam Shaw School of Art i London. Debuten kom 1980 med Walldagruppen. 1995 svarade Eva Löfdahl för Sveriges bidrag på Venedigbiennalen och tillsammans med arkitekten Adam Caruso fick hon Sienapriset 2004 för "känslig upprustning och förnyelse" av Stortorget i Kalmar. Moderna Museet visade 2011 en stor retrospektiv med hennes verk och 2013 tilldelades hon Bildkonstnärsfondens stora stipendium på 300 000 kronor. 

Elever som spelar teaterklassikern Alice i underlandet, matlagningspersonal som poserar som ett stolt team, en flicka med elgitarr ensam på scen… I nio stora fotografier utgår konstnären Tova Mozard från miljöer och människor i Farsta grundskola men skapar scener som har något sagoaktigt över sig.

Kvickentorpsskolan, Hästhagsskolan och Adolf Fredriks musikklasser på Farstavägen har i höst slagits samman till Farsta grundskola/Adolf Fredriks musikklasser. Gestaltningen i de nya lokalerna består av nio fotografier som placerats på sex olika platser i skolan.
Alla bilderna är tagna i skolans aula och aktörerna är barn och lärare från skolan. Bilderna är iscensatta och har improviserats fram tillsammans med de medverkande.

– Jag vill spegla scener och människor från en skolmiljö men på ett fantasifullt och abstrakt sätt, i ett skimmer där scenen får händelser och människor att framträda mer betydelsefulla och upphöjda, förklarar Tove Mozard.

Fotografierna har titlar som Drömmarnas afton, Smoke on the Water och Nyckelbäraren, här finns rökmaskiner, strålkastare, scenkostymer och poserande. Både ljussättning och innehåll har något teatralt och sagoaktigt över sig.
Konstnären hoppas att bilderna ska förmedla kraften i fantasin som en slags ventil från verkligheten som ibland kan bli övermäktig.
Alla titlar: Nyckelbäraren, Smoke on the Water, Love Song, Paus, Först maten sen moralen, Underlandet, Drömmarnas afton, Faller en faller alla (två har samma titel).
Beställare är Sisab och projektledare Paola Zamora från Stockholm konst. Invigningen sker den 8 september.

Tova Mozardär född 1978, bosatt i Stockholm och utbildad vid Konsthögskolan i Malmö och som gäststudent vid UCLA School of Art i Los Angeles. Hon arbetar främst med foto, videoverk och film och hon närmar sig gärna verkliga händelser och platser genom iscensättning och regi. Hon har haft en lång rad separatutställningar och deltagit i grupputställningar i Sverige och i exempelvis Zürich, Paris och Barcelona. 2012 hade hon sin första stora utställning på Hasselblad center i Göteborg.

Längs Rinkebyterrassen har Marco Cueva placerat ut åtta stenskulpturer med runda former och människoliknande eller mer djuriska drag. Svart granit från Indien, blå från Brasilien, serpentinsten från Zimbabwe och svensk Älvdalsporfyr är några av bergarterna i skulpturserien Gnosis som totalt väger närmare 13 ton.

Ovanpå E18:s tunnel i norra Rinkeby växer ett nytt bostadsområde fram med 600 lägenheter. Rinkebyterrassen har ett unikt läge med nära till naturen och utsikt över Järvafältet. En viktig del i utvecklingen av Järva är att koppla samman stadsdelarna. Rinkebyterrassen leder vidare ut på Järvafältet, och Kista och Rinkeby binds samman med en ny promenadväg över fältet.

Kravet på konstnären var att skapa flera nedslag längs den 130 meter långa lätt lutande vägen och ge platsen en stark identitet. Marco Cueva arbetar både figurativt och abstrakt och hans formspråk är lekfullt och poetiskt. Här har han associerat till spanska städers promenadstråk, paseos, som inte bara är sträckor att gå utan lika mycket mötesplatser. Med de åtta stenskulpturerna vill han skapa en "berättelse" längs terrassen som kan locka de passerande att stanna upp och stanna kvar.

Skulpturerna har mer eller mindre antropomorfa drag med referenser till såväl konsthistorien som populärkultur, ibland i kombination med religionens bildspråk. Han har arbetat med sten från olika delar av världen, främst granit i olika färger. Stenen står här för beständighet och kontinuitet.

Installationen hade arbetsnamnet Kosmogoni, läran om världsalltets uppkomst. "Det var för mig som en skapelseberättelse av min egen bildvärld", berättar konstnären i sin skissbeskrivning. Gnosis som verket heter nu är det grekiska ordet för kunskap. De tre mänskliga figurerna kan man tolka som tre stadier i utvecklingen: självinsikt (Sophos), skepsis (Chak-Mool) och fulländning (LaSiren). Också de övriga figurerna kan ses som bärare av någon visdom – och kanske därför ler de, menar Marco Cueva.

Skulpturernas namn är Sophos, Leoa que Ri, LaSiren, Neko, Balam, Esperanza, Jacaré och Chak-Mool. Bergarterna är svart granit, röd granit och Black Galaxy-granit från Indien, Azul Bahia-granit från Brasilien, pegmatit och Älvdalsporfyr från Sverige och serpentinsten från Zimbabwe. Fundamenten är i grå granit. Beställare är Exploateringskontoret och projektledare från Stockholm konst har Marianne Jonsson varit.

Marco Cuevaär född 1965 i Honduras och verksam i Stockholm sedan 1989. Han är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1990–95, på avdelningarna för grafik respektive skulptur. Han har ställt ut både separat och i grupp såväl i Sverige som i Honduras och Moçambique, och har också gjort flera gestaltningar för offentlig miljö, till exempel för Länsrätten i Stockholms län, Norrtälje lasarett och Högskolan i Jönköping.

I projektet Dream Wasteland tar Ylva Westerlund fågelskådning till hjälp för att medvetandegöra vårt förhållningssätt till naturen och vår omgivning. Tre betongskulpturer med teckningar blir stationer på Järvafältet där observationer på plats samverkar med teckningarnas texter i en beskrivning av både dagens verklighet och en möjlig framtid.

Dream Wasteland/ Studieplats i skogskanten är en fortsättning på Ylva Westerlunds utställning Den nya hjorden som under sommaren visats på Tensta konsthall. Utställningen visar akvareller och tuschteckningar där gränsområden och förhållandet mellan landsbygd och förort står i centrum. Konstnären, som också är en entusiastisk fågelskådare, promenerar varje dag från bostaden i Tensta genom skogen till ateljén på Eggeby gård. Det omgivande landskapet bildar fonden för funderingar kring relationen mellan natur och samhälle som återfinns i en del av teckningarna.

Tre betongfundament, två med infogade teckningar på aluminiumplåt och en med inristad text, har placerats runt Eggeby gård som ligger på Järvafältet strax norr om Tensta. Betongskulpturerna förankras både av sin tyngd, cirka 300 kg, och genom att de är delvis nedgrävda. De blir ett slags gravstenar eller kapslar för färd till eller från framtiden.

Skulpturerna kommer att fungera som hållplatser vid tre guidade promenader som arrangeras under hösten. Under promenaderna beskriver Westerlund biotopen på platsen, och de fågelarter och djur som just då rör sig i området kartläggs. Observationerna ger skulpturen ett specifikt lokalt sammanhang medan text och bilder tillför ett mer drömlikt lager.

Beställare är Exploateringskontoret och Frida Cornell har varit projektledare från Stockholm konst. Invigning blir det den 13 september.

Ylva Westerlund är född 1975 i brukssamhället Husum och utbildad vid Malmö Konsthögskola. Hon har deltagit i flera utställningar i Sverige och utomlands, bland annat på Momentum i Moss och Galleri Krasny i Moskva i år, på Malmö konsthall och på Contemporary Art Center i Vilnius 2016.  

En 150 kvadratmeter stor gavelvägg på Stövargatan 71 i Rågsved ska om några veckor ha förvandlats till ett konstverk signerat Linnea Rygaard. 200 liter färg i sex nyanser av blått använder hon för sin målning som knyter an till 1950-talets geometriska mönster. 

Familjebostäder arbetar med konst som ett led i att skapa en god boendemiljö. Förra året genomfördes bolagets första muralmålning på en vägg i Farsta, även då i samarbete med Stockholm konst. Nu har turen alltså kommit till Rågsved där Linnea Rygaard gör sin första målning på en husfasad. Hennes målningar är ofta stora men hon har inte tidigare arbetat i det här formatet.

Området kring Stövargatan har redan gjorts vackrare genom att de boende planterat utanför portarna och ungdomar skapat mosaikväggar på miljöstugorna. Gavelväggen ligger vid en trappa ned mot gångvägen från tunnelbanan och målningen dyker upp som ett smycke för den som närmar sig.

Linnea Rygaard har lånat detaljer från husen omkring, vridit och vänt på dem. Motivet är abstrakt samtidigt som det är föreställande genom de arkitektoniska elementen som med centralperspektivets hjälp bildar en helhet. Sex nyanser av blått används, från en djup midnattsblå till en ljus, nästan vit nyans.

– Jag ville åt en känsla av rymd som kunde kontrastera mot det strikta motivet, säger konstnären.

Fasadmålningen invigs tisdagen den 10 oktober av kultur- och stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert.

Linnea Rygaardär född 1990 i Göteborg och utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och Skowhegan School of Painting and Sculpture i Maine, USA. I april visades hennes stora målningar på Cecilia Hillström Gallery. Ett halvårs stipendievistelse vid Cité Internationale des Arts i Paris under våren 2017 ska utmynna i en soloutställning på Konstakademien våren 2018. 

I sitt verk Rökning förbjuden! för Långbrodalsskolan tog konstnären Rebecka Bebben Andersson avstamp i sin egen skoltid och sitt tecknande då, "konst som blir till medan man tänker på annat". Hon tecknade utan uppehåll ett helt dygn och den flera meter långa automatiska teckningen blev grunden för de bilder som nu täcker två gavelfasader.

På Långbrodalsskolan har en byggnad från 1914-15 kompletterats med en ny och lika stor. De båda gavlarna, med 15 meter till nock och sammanlagd yta på 335 kvadratmeter, har fått konstnärlig gestaltning i tekniken grafisk betong. Det innebär att teckningarna screentrycks på specialfolie som sedan används i gjutformarna för att få fram bilden.

Skolan är en miljö som på olika sätt premierar att tänka rätt och anpassa sig, men jag ville inspirera eleverna till att tänka associativt och får en känsla över att det är möjligt att överraska sig själv, förklarar konstnären i sin skissbeskrivning.

Tanken är att ge elever och lärare ett inpass i att tänka stort och fritt, att påminna om allt kan tolkas på olika sätt och att vad som är rätt och fel ändras över tid.

Hon satt vid ett fönster i skolan och tecknade i 24 timmar, utan plan eller styrning av sina tankar. Under de första sex timmarna fanns ett 60-tal barn i rummet som fungerade som skolans fritids. För associationer hade hon lånat en del objekt av eleverna – en robot-apa, ullkanin, en badmössa, en bok om vildhästar…

Resultatet blev en fem meter lång automatisk teckning, en karta och ett porträtt av platsen och konstnären själv. Denna teckning remixades sedan med äldre dygnsteckningar och anpassades för väggarnas elementindelning.

"Rökning förbjuden!", som verket heter, invigs den 28 september. Projektledare från Stockholm konst är Torbjörn Johansson.

Rebecka Bebben Andersson är född 1984 och bosatt i Stockholm. Hon är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan och har också studerat arkitektur vid KTH och scenografi vid Operahögskolan. Hon har haft en rad separatutställningar runt om i Sverige, senast "Carpe diem" i Luleå 2016 efter ett ateljéstipendium där, och har deltagit i samlingsutställningar som "Delat utrymme" i Haninge i våras och Vårsalongen 2014.

Konstnären Carin Ellberg har låtit växter, djur och föremål ur Mälaren ta sig in på nybyggda Hägerstenshamnens skola, där entrén med sitt stora glasparti kan påminna om ett akvarium.

Det är stor inflyttning till Hägersten och ett växande behov av skolplatser. Hägerstenshamnens skola är helt nybyggd på mark där det tidigare låg en mindre skola och ligger invid Mälarens strand.

Närheten till hamnen och vattnet har varit avgörande för Carin Ellbergs gestaltning. Hon vill ge personal och elever inspiration att arbeta med vatten i undervisningen.
Våra hav är hotade men också till stor del outforskade, vår planet består till stor del av vatten liksom våra kroppar, påminner hon om i sin skissbeskrivning.

Akvarellerna är printade på laminerat glas som placeras mellan två vanliga fönsterglas vilket gör att konsten skyddas, och motiven föreställer varelser och liv som kan finnas i sjön. Det är ingen vetenskaplig studie av vattenlevande arter utan Carin Ellberg låter sig inspireras av organismerna och gör dem till flyttbara element i konsten.
Invändigt fortsätter motiven ut på två av väggarna i entrén, där målningarna gjorts med akrylfärg och graffitipennor.
Hägerstenshamnens skola och konsten invigs den 29 september. Beställare är Sisab och Monika Nyström har varit projektledare från Stockholm konst. 

Carin Ellbergär född 1959, verksam i Stockholm och utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och Gerlesborgsskolan. Hon har haft en lång rad separatutställningar sedan debuten 1985, just nu med Självporträtt (622 stycken!) på Andréhn-Schiptjenko, och har likaså deltagit i samlingsutställningar såväl i Sverige som i Berlin, Reykjavik och Paris. 2005 fick hon Stora skulpturpriset på 250 000 kr av Moderna museets vänner.

Beth Laurins skulptur "Uppåt"är en berest figur. Under sommaren sågs den ses vid Observatorielunden och nu får den en ny tillfällig placering i Vårbergs centrum. Invigningen är en symbolisk start för Stockholms konstsatsning i Vårberg – 16 miljoner kronor till ett enskilt konstverk.

Det är pengar från utvecklingen av Hagastaden som möjliggjort denna Stockholms stads största satsning på en enskild konstnärlig gestaltning. 16 miljoner kronor avsätts till verket i Vårberg som skall utses genom en internationell tävling. 

Satsningen är också en del i stadsutvecklingsprojektet Fokus Skärholmen där fler än 4 000 nya bostäder planeras och därtill skolor, förskolor, mötesplatser, parker och grönområden.

Inbjudan till tävlingen kommer att gå ut i början av november och annonseras i internationella medier. En jury väljer sedan ut en handfull konstnärer som får skissa på förslag. Målet är att kunna presentera en vinnare i början av sommaren 2018.

– Just nu pågår arbetet med att ta fram ett tävlingsprogram och i detta är vi i dialog med lokala aktörer i Vårberg. Vår ambition och förhoppning är att den framtida konsten skall förankras hos både medborgare och platsen, att alla ska bli nöjda och inse konstens underbara kraft i stadsutvecklingen, säger chefen för Stockholm konst, Mårten Castenfors.

Invigningen i Vårbergs centrum sker på torsdag den 28 september kl 12.30.

Beth Laurins skulptur "Uppåt"är en förstoring av en mindre (cirka 13 cm hög) skulptur från 2006. Skulptur I, som den då kallades, var en i en serie om fyra med olika uttryck för känslotillstånd. "Uppåt"är den enda som förstorats men annars har flera nygjutningar av de mindre gjorts genom åren och sålts till privatpersoner.

Förstoringen beställdes av Stockholm konst och gjordes 2015 av Beth Laurin med assistans av skulptören Niclas Malmström. Skulpturen är 130 cm hög och gjuten i brons. Den kommer att stå i Vårberg några månader och sedan flyttas till en permanent plats som ännu inte är bestämd.

Beth Laurin är född 1935 och utbildad vid Konstfackskolan och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hon debuterade på Galleri Mejan 1974 och har genom åren haft en rad offentliga uppdrag, till exempel Roligt i tuben, en bildserie från 2008-10 i Slussens och Fridhemsplans t-banestationer. 2009 visades en stor retrospektiv på Konstakademien och i år har hon fått ett av Stockholms stads kulturpriser. Priset delades ut i Stadshuset den 18 augusti.

Tobias Alm har fyllt Kistahöjdens förskola med handarbetsverktyg men vänt upp och ned på förutsättningarna. Material och storlekar kastas om – en meterlång synål i björk har stuckits genom betongväggen, hammarens huvud är av handtovad och broderad ull.

"Framtidens förskola"är Sisabs koncept för att klara behoven i ett snabbt växande Stockholm. Mallförskolor gör byggprocessen snabbare och Stockholm konst arbetar med "prototypkonst", där en konstnärlig gestaltning varieras utifrån en grundidé. Nu inleds andra omgången med tre nya konstnärer. Tobias Alm som fått interiöruppdraget är först ut och har skapat åtta skulpturala objekt föreställande olika verktyg.

Trots att traditionerna är gränsöverskridande genomsyras de av genusstrukturer och sociala hierarkier. Konstnären vill ifrågasätta dessa och sprida en normbrytande och inkluderande inställning till slöjd och handarbete.

– Min förhoppning är att verktygen väcker nyfikenhet och skaparlust hos barnen och att pedagogerna uppmuntras att arbeta med slöjd i förskolan, skriver han i skissbeskrivningen.

Alla objekten är handgjorda av Tobias Alm med enkla handverktyg. Materialen i objekten är omflyttade och verktygen är ofta sammansmälta med de arbeten de används till att skapa. Stållinjalen är gjord i mjuk ullfilt. Virknålen är 2 meter lång och i björk. Siffror och skalor flyter samman med broderiornament från olika kontinenter.

Invigning blir det den 4 oktober. Beställare är Sisab och projektledare från Stockholm konst har Päivi Ernkvist varit.

Tobias Almär född 1985, verksam i Stockholm och utbildad vid Ädellab på Konstfack i Stockholm. Han har ställt ut i internationella sammanhang på museer i London och München och även haft flera separatutställningar på gallerier i Sverige, Nederländerna och Spanien. Han arbetar med konceptuell smyckekonst och skulptural installationskonst och har fokuserat på maskulinitetens uttryck.

Nu har hösten kommit till Stockholm och med  mörker och kyla stängs samtliga stadens fontäner av för vård och vintervila, så också Jeppe Heins vattenpaviljong på Storängstorget. 

Water Pavilion Norra Djurgårdsstaden är den senaste i en rad "fontänskulpturer" som Jeppe Hein utformat för olika städer eller platser. Verket i Stockholm invigdes den 7 maj. 

Men det svenska klimatet är inte åretruntlämpligt för vattenkonst, så liksom till exempel fontänerna vid Karlaplan, Tessinparken och Eriksbergstrappan, stängs Jeppe Heins vattenpaviljong för underhåll den 6 oktober.

När vårens värme och sol åter träffar Storängstorget så kommer konstverket att aktiveras som en signal om att varmare tider är i antågande. 

Över den elva meter höga gavelväggen hoppar fiskarna så det skvätter på måne, stjärnor och planeter. Konstnären Carl Johan De Geer vill med sin svartvita plåtfasad på Grimstahallen i Vällingby förmedla optimism till de idrottande.

För den konstnärliga gestaltningen av fyra nya idrottshallar i Stockholm gavs Carl Johan De Geer och Jenny Granlund uppdraget att svara för två var. Hallarna är nära nog identiska, med en högdel för idrottsutövandet och en lågdel för omklädning och funktionsrum, men ska ges sin egen tydliga identitet. Bilder och mönster ska integreras i fasadplåten som är mörk- och ljusgrå.

För Grimstahallens fasad har Carl Johan De Geer skapat ett starkt stiliserat mönster med fiskmotiv i svart, vitt och grått. Hans ambition har varit att det ska ha "ett äkta mönsters bästa egenskap: att börja om och om igen utan att en upplever någon skarv".

Gestaltningen är i svartvitt för att undvika likhet med köpcentra, förklarar konstnären. Plåtens karaktär bejakas genom att dess färg ingår i motivet. Syftet är att sprida optimism och glädje genom den sprittande rörelse, det stänk, som fiskarna förmedlar.

Verket blev klart under hösten 2017. Projektledare från Stockholm konst har Päivi Ernkvist varit.

"Djurteatervagn med känslor och väder" har scen, orkesterdike, gradäng där publiken sitter, sminkloge, garderob och ett scenmaskineri, allt som behövs för att spela teater. Konstnären Elin Strand Ruin har tillsammans med snickerigruppen Madam skapat denna fantasins verktygslåda för förskolebarn.

Med ett snabbt växande antal barn i Stockholm måste de närmaste åren ett 40-tal nya förskolor byggas. För att hinna med har Sisab med pedagoghjälp utarbetat konceptet "Framtidens förskola". Man utgår från en mallförskola och kan då halvera tiden från idé till första spadtag.

Parallellt arbetar Stockholm konst med"prototypkonst", där en grundidé till konstnärlig gestaltning kan utformas i flera versioner. I ett första skede fick tre konstnärer uppdrag att skissa på konst för tre förskolor var. Teatervagnen i Blombacka är Elin Strand Ruins och Madams andra uppdrag, det första gjordes för utomhusbruk på förskolan Tabulatorn i Råcksta.

"Djurteatervagn med känslor och väder" har i sin andra version fått en lättare konstruktion eftersom den i huvudsak är tänkt för inomhusbruk och ska kunna flyttas mellan våningar. Men den har samma mått, 160x80x120 cm, och samma generösa utrustning för att spela teater. Scensidan lyser i rött och gult och väggarna har olika djurmönster – gepard, zebra, får. Konstnären har till denna vagn skapat flera instrument med fina lågmälda ljud och sytt fler kläder som också fungerar för de vuxna att svepa sig i. Hon har också lagt till två lådor i klart rött och gult och fyllt dem med föremål i respektive färg, små kuriosakabinett där barnen kan fortsätta samlandet. Scenmaskineriet är spakar och en ratt som styr ridån. Teatern kan vecklas ut åt olika håll och bilda ett hus, ett S med flera spelplatser eller ett långt djur med svans.

Blombacka fick sin teatervagn hösten 2017. Projektledare från Stockholm konst har Päivi Ernkvist varit.

Elin Strand Ruin är verksam som arkitekt/konstnär med examen från KTH i Stockholm och är utbildad i konst vid Goldsmiths College, London och på Konsthögskolan, Stockholm. Ett uppmärksammat konstprojekt var Knitting House där hon tillsammans med boende i Husby stickade en trerumslägenhet. Hon har nyligen ställt ut på Reykjavik Art Centre (2012), på Arkdes (2013) och är aktuell med projektet The Kitchen på Tensta konsthall 2015. Elin Strand Ruin arbetar som arkitekt på Tema som också fungerat som samarbetspartner för projektet.

En gavelvägg på Ragvaldsgatan 18A på Södermalm är det tredje muralprojektet under året för Stockholm konst. Graffitikonstnären Amara Por Dios har gett väggen färg och mönster med association till växtlighet.

Denna gång är det en privat värd, en bostadsrättsförening, som Stockholm konst och Södermalms stadsdelsförvaltning samarbetar med. Väggen, som ligger nära Södra Latin, vetter mot Kvarngatsparken och ligger lite undanskymd.

Nu har förvaltningen rustat upp parken, träd har tagits bort för att ge mer luft och ljus och öka tryggheten. Belysningen har flyttats så att den lyser upp parken bättre. Gungor och parksoffor har bytts ut, och nya växter kommer att planteras ut.

I samband med upprustningen har Stockholm konst gett Amara Por Dios uppdraget att med en muralmålning ge väggen ett estetiskt värde.

Invigning blir det söndag den 12 november kl 14. Projektledare från Stockholm konst är Frida Cornell.

Motivvalet var inte alldeles enkelt, eftersom ytan att måla på är nederdelen av två fasader och ett träplank däremellan. Amara Por Dios valde bort figurer och ansikten för att framhäva helheten och har gjort ett organiskt mönster där växtrankor slingrar och blommor knoppas.

– Jag vill att ungdomarna ska inspireras av målningen. Motivet symboliserar att växa och grönska som person, säger konstnären som själv har gått på Södra Latin.

En gavelvägg på Ragvaldsgatan 18A på Södermalm är det tredje muralprojektet under året för Stockholm konst. Graffitikonstnären Amara Por Dios har gett väggen färg och mönster med association till växtlighet.

Denna gång är det en privat värd, en bostadsrättsförening, som Stockholm konst och Södermalms stadsdelsförvaltning samarbetar med. Väggen, som ligger nära Södra Latin, vetter mot Kvarngatsparken och ligger lite undanskymd.

Nu har förvaltningen rustat upp parken, träd har tagits bort för att ge mer luft och ljus och öka tryggheten. Belysningen har flyttats så att den lyser upp parken bättre. Gungor och parksoffor har bytts ut, och nya växter kommer att planteras ut.

I samband med upprustningen har Stockholm konst gett Amara Por Dios uppdraget att med en muralmålning ge väggen ett estetiskt värde.

Invigning blir det söndag den 12 november kl 14. Projektledare från Stockholm konst är Frida Cornell.

Motivvalet var inte alldeles enkelt, eftersom ytan att måla på är nederdelen av två fasader och ett träplank däremellan. Amara Por Dios valde bort figurer och ansikten för att framhäva helheten och har gjort ett organiskt mönster där växtrankor slingrar och blommor knoppas.

– Jag vill att ungdomarna ska inspireras av målningen. Motivet symboliserar att växa och grönska som person, säger konstnären som själv har gått på Södra Latin.

Stockholm stad avsätter 16 miljoner kronor för ett offentligt konstverk i Vårberg av högsta internationella kvalitet. En tävling för svenska och internationella konstnärer är utlyst. Det är Stockholm stads enskilt största satsning på en offentlig konstnärlig gestaltning.

Stockholm växer och kommer att nå en miljon invånare till år 2020. För att alla ska få plats ska 40 000 nya bostäder byggas fram tills dess. Som ett led i detta har staden beslutat att genomföra det stora stadsbyggnadsprojektet Fokus Skärholmen i södra Stockholm. 

Målet är att över 4000 bostäder ska byggas i stadsdelarna Vårberg, Skärholmen, Sätra och Bredäng. En målsättning är att Fokus Skärholmen ska vara ett profilprojekt för socialt hållbar stadsutveckling.

Staden har gett Stockholm konst uppdraget att leda konstprojektet genom att arrangera en projekttävling och genomföra den konstnärliga gestaltningen.

För att delta i tävlingen gå in på www.tendsign.com och sök på Competition Public Art Vårberg. Tendsign är ett elektroniskt upphandlingssystem, för att få tillgång till systemet krävs en kostnadsfri registrering.

International Art Competition for Vårberg – read in English

Bilderna visar tre andra projekt ledda av Stockholm konst:
1. Jonas Dahlberg, The Mirror (2015) 
2. Tilda Lovell, Flora och fauna (2010)
3. OSGEMEOS (2017)
Foto: Mats Liliequist (1+2) och Mattias Ek (3).