Konstnärerna Hanna Nilsson och Sofia Østerhus i Byggstudio vill inspirera barnen på förskolan Blomsterkungen i Hässelby att intressera sig för tecken och skriftspråk. Deras verk A, B, se invigs den 23 september.

Med ett snabbt växande antal barn i Stockholm måste de närmaste åren ett 40-tal nya förskolor byggas. För att hinna med har SISAB med pedagoghjälp utarbetat konceptet "Framtidens förskola". Man utgår från en mallförskola och kan då halvera tiden från idé till första spadtag. Mallen finns i tre storlekar, fasad och utemiljö anpassas alltid efter den enskilda förskolan och dess omgivningar.

Parallellt arbetar Stockholm konst med"prototypkonst", där en grundidé till konstnärlig gestaltning kan utformas i flera versioner. Byggstudio (Hanna Nilsson och Sofia Østerhus) fick uppdraget för interiörerna.

A, B, se är en interaktiv väggutsmyckning med graverade tecken och flyttbara tredimensionella bokstäver i olika material och från olika kulturer och tidsepoker. Bokstäverna kan lyftas ut från väggen och passas in igen som ett stort pussel.

Utformningen är inspirerad av klassiska tempelväggar med huggna alfabet och konstnärerna har försökt täcka in språk från hela världen. Många av språken är sådana som inte används längre, som kilskrift egyptiska hieroglyfer eller runskrift, Men på väggen finns också levande skriftspråk som arabiska, kyrilliska och kinesiska.

Byggstudio har också kompletterat verket med en trycksak som förklarar tecknens betydelse och var de kommer ifrån.

Invigning blir det den 23 september kl. 15.00. Stockholm konsts chef Mårten Castenfors inviger och samtalar med konstnärerna om verket. 

Byggstudio är en svensk-norsk designbyrå, med kontor i Stockholm och Oslo. Den grundades 2006 av grafiska formgivarna Hanna Nilsson och Sofia Østerhus och arbetar ofta med två- och tredimensionell grafisk form för offentliga rum. Samspelet mellan miljö, historia och uttryck är bärande, som i arbetet med att formge ett skyltsystem för norska Utøya och att ge Malmö Folkets Park en tydlig identitet.
Hanna Nilsson är född 1979 och utbildad på Konstfack och Danmarks Designskole i Köpenhamn. Sofia Østerhus är också född 1979 och utbildad på Danmarks Designskole och Kunsthøjskolen i Oslo.

Sommarens stora graffitiprojekt på Slussen går mot sitt slut. Sedan den 15 juni har stockholmare och gäster i staden kunnat se Kolingsborg förvandlas från en lysande vit cirkel till ett konstverk med starka färger och djärva mönster. Söndag den 27 september är det både invigning och avslutning och chans att titta närmare på verket.

Vid starten bjöds ledande representanter för den svenska graffitiscenen in för att medverka i ett samarbetsverk. Men det slutgiltiga verket har inte planerats, inga gemensamma skisser har gjorts. Allt konstnärligt har vuxit fram på plats, med sprayfärg direkt på väggen.

Bilderna och de individuella uttrycken och idéerna har sammanflätats i ett collage där delarna går in i, under, över och vid sidan av varandra. Alla fick jobba överallt och med vilket budskap de ville, liksom att ge sig in "djärvt och taktfullt" i de andras idéer och teman.

OMSTart är ett konstprojekt i regi av Stockholm konst. Initiativtagarna textilkonsthantverkaren Kerstin Simonsson och graffitikonstnären Pärra Andreasson har varit projektledare och i övrigt har graffitimålarna Amara Por Dios, Ruskig Ångest, Carolina Falkholt, Erse, Fits, Gouge, Ikaroz, Kim Demåne, Nug, Ola Kalnins och Rolf Carl Werner medverkat. I samarbetet har också ingått Harald Andreasson och Caroline Jensen (foto), Critical (film), DJ Vadim (musikproducent), Abstract Rude och Jroz (vokalister) samt DJ Mr Thing.

Söndagen den 27 november blir det invigning och avslutning i samma andetag. Start kl. 11.00 med trumpetfanfarer, varm korv och tal av Mårten Castenfors, chef för Stockholm konst. På plats finns också flera av de medverkande konstnärerna som visar verken fram till kl. 15.00.

På www.slussenomstart.se skriver Pärra Andreasson om sommarens process, om tankarna kring projektet och varför det färdiga verket heter ”Objektivitet”. Här finns också de övriga målarnas berättelser.

Konstnären Carl Johan De Geer leker med begreppet dinosaurier i sitt verk för Vintervikshallen. Över fasaden myllrar det av förhistoriska djur med drag av ödla, fågel, fisk. Kanske är någon av dem en kvarlevande mokele-mbembe från Kongofloden? Invigning söndag den 25 oktober.

För den konstnärliga gestaltningen av fyra nya idrottshallar i Stockholm gavs Carl Johan De Geer och Jenny Granlund uppdraget att svara för två var. Hallarna är nära nog identiska, med en högdel för idrottsutövandet och en lågdel för omklädning och funktionsrum, men ska ges sin egen tydliga identitet. Bilder och mönster ska integreras i fasadplåten som är mörk- och ljusgrå.

För Vintervikshallens fasad har Carl Johan De Geer skapat ett stort mönster med dinosauriemotiv i svart, vitt och grått. Hans ambition har varit att det ska ha "ett äkta mönsters bästa egenskap: att börja om och om igen utan att en upplever någon skarv".

Dinosaurierna försvann för 65 miljoner år sedan. Men det biologiska livet på jorden fortsatte – och tog andra vägar. Vilket visar evolutionens makalösa kraft, konstaterar konstnären. Titelns Mokele-mbembe är enligt folkloren en kvarlevande dinosaurie i och kring Kongofloden, en motsvarighet till odjuren i Loch Ness och Storsjön. En första rapport om djuret kom 1776 och ett 50-tal expeditioner har gjorts utan att säkra vetenskapliga bevis.

Vintervikshallen invigs söndag den 25 oktober kl. 11.30-13.30. Idrottsborgarrådet Emilia Bjuggren (S) klipper bandet kl 12.15. Konstnären Carl Johan De Geer och Stockholm konsts chef Mårten Castenfors talar om verket. 

Beställare är Fastighetskontoret och projektledare Päivi Ernkvist/Stockholm konst.

Carl Johan De Geer är född 1938 och utbildad vid Konstfack. Han är allkonstnär som förutom bildkonst också ägnat sig åt författande, filmskapande, musik, scenografi m m. Han inspireras av populärkultur och låter högt och lågt mötas i en särpräglad stil. 1967 provocerade han med vapenvägraraffischer, bland annat den kända "Skända flaggan", 1970 var han med och bildade textilkonstnärskollektivet 10-gruppen och 1972 skapade han och Håkan Alexandersson tv-historia med barnprogrammet Tårtan.

Tunets trygghetsboende av konstnärerna Astrid Göransson och Stefan Uhlinder utsågs till Årets projekt vid enprocentsgalan den 24 november. Årets enprocentare är Rune Ney.

Under festliga former – och med hjälp av arkitekten Gert Wingårdh – delade Stockholm konst i går kväll ut stans finaste utmärkelser för offentlig konst: Årets enprocentare och Årets projekt. 

Utmärkelserna uppmärksammar enprocentsregeln, som är helt avgörande för stockholmarnas offentliga konst. Dessutom delades ett hederspris ut.

Årets enprocentare tilldelades traditionsenligt en 17 kilo tung enprocentsstatyett i svart diabas och Årets projekt tilldelades diplom.

Samtidigt släpptes boken Konstprojekt 2014 med presentation av alla stockholmares nya offentliga verk som invigts de senaste 12 månaderna. 

Här är kvällens vinnare:

Årets enprocentare är...

Rune Ney, avdelningschef för stadsutveckling i Skärholmen för att han i sitt arbete med och för konsten lever upp till devisen att kvalitet och skönhetsaspekter inte skall underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden.

Årets projekt är...

Tunets trygghetsboende av konstnärerna Astrid Göransson och Stefan Uhlinder. Genom att tillvarata och gestalta berättelser och ting som annars skulle hamnat på soptippen, har de omvandlat Tunets gemensamma utrymmen till fungerande mötesplatser för reflektion och umgänge, mitt i konsten själv.

Årets hedersdiplom går till...

all personal och alla barn på 44:an, Ripsavägens förskola för deras konstnärliga mod och deras vilja att ge barnen tillgång till konst nu idag, när de är små. Därför väntade de inte in något byggprojekt utan avsatte egna medel för konsten.

Med en sex minuter lång videoloop, där galaxer, dinosaurier och astronauter passerar, tecknar konstnären Johan Bergström Hyldahl en humoristisk tidslinje över evolutionen. Hans verk And then, and then, and then, and then... för Kista bibliotek invigs torsdag den 12 november.

Kista bibliotek flyttade för ett år sedan till nya lokaler i Kista galleria. Det är Stockholms näst största bibliotek och utsågs tidigare i år till världens bästa allmänna bibliotek. Önskemålet för den konstnärliga gestaltningen var ett digitalt verk som skulle kunna spegla bibliotekets många roller, som plattform för lärande, som läspalats och som mångkulturell mötesplats.

Inkluderande, inbjudande för alla åldrar och öppet för fria tolkningar blev ledorden för Johan Bergström Hyldahl. Han har filmat, fotograferat och datoranimerat, och materialet är sedan frilagt med olika utklippningsmetoder och arrangerat i digitala tvådimensionella kollage. Dessa ordnas i djupled och en filmad åkning över dem ger illusionen av rumsligt djup. Över 500 rörliga och stillbilder skapar tillsammans femton tablåer.

Resan tar oss till en början genom galaxer och nebulosor innan en evolutionär dans sparkar igång. Kameran åker över eldsprutande bergskedjor, dansande dinosaurier och flygande gorillor. Civilisationen ses som en myllrande tablå med inspiration från målare som Bruegel och Bosch. Svävande astronauter försvinner bakom en meteorit som tar över bildytan och avslutar historien – varpå berättelsen strax börjar om bland galaxer och nebulosor.

Johan BergströmHyldahl, somär född 1984 och verksam i Stockholm, är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och Hunter College i New York. Han arbetar med flera tekniker, där video blivit allt viktigare, och blev uppmärksammad för utställningen Dear Jesus, Do Something! på Cecilia Hillström Gallery 2014. På samma galleri har han nyligen visat sitt senaste projekt Winterreise.

Beställare är Kulturförvaltningen genom Stockholms stadsbibliotek och projektledare Ann Magnusson, Stockholm konst. Biblioteket firar sitt första år i Kista galleria med fest torsdagen den 12 november kl 18-20.

Under festliga former delade Stockholm konst på måndagskvällen ut stans finaste utmärkelser för offentlig konst. I år stod Tele2Arena i centrum när Mats Grönlund från SGA Fastigheter utsågs till Årets enprocentare och Jonas Dahlbergs The Mirror blev Årets projekt. 

Prisutdelare var exmodellen och entreprenören Emma Wiklund, assisterad av Stockholm konsts chef Mårten Castenfors.

Utmärkelserna Årets enprocentare och Årets projekt uppmärksammar enprocentsregeln som är helt avgörande för stockholmarnas offentliga konst. I år delades också två hederspris ut. Årets enprocentare tilldelas traditionsenligt en 17 kilo tung enprocentsstatyett i svart diabas, övriga får diplom. Samtidigt med enprocentsgalan släpptes boken Konstprojekt 2015 med presentation av de nya offentliga verk som invigts de senaste 12 månaderna.

Årets enprocentare 2015: Mats Grönlund, vd för SGA Fastigheter AB
"För att han i ett synnerligen komplext konstprojekt aldrig släppt tilltron till resultatets storslagenhet. Som beställare är han ett föredöme eftersom han visat ett mod och en entusiasm utöver det vanliga. Med fler aktörer som Mats Grönlund skulle den offentliga konsten i Stockholm lyfta till oanade höjder."

Årets projekt 2015: Tele2 Arena. Konstnär: Jonas Dahlberg. Titel: The Mirror. Beställare: SGA Fastigheter AB
"Tack vare konstnärens och samrådsgruppens envisa arbete har en procent av projektkostnaden omvandlats till konst av internationell klass för alla stockholmare och stadens besökare."

Hederspris: Anita Petterson, antikvarie, Stockholms stadsmuseum
"I ett mångårigt och oförtrutet arbete har Anita Petterson hållit ett vakande öga över Stockholms befintliga skulpturer. En ängel i konstens vardagstjänst – och därmed en absolut nödvändig länk i konstens kedja."

Hederspris: Monika Wallin, antikvarie, Stockholms stadsmuseum
"När de befintliga samlingarna av löskonst ska finna en ny placering i stadens lokaler är det till Monika Wallin man ringer. År ut och år in har hon sett till att stadens arbetsplatser fått det trivsellyft som ett konstverk på väggen alltid innebär."

I samband med återinvigningen av Högalidsskolan blev det också invigning av Lisa Jonassons verk FRÖ/TID. Tematiken bygger på kretsloppstanken: hur ett frö blir till en växt, som blir till mat som vi äter, smälter och återför till jorden.

Tematiken i Lisa Jonassons konstnärliga gestaltning för Högalidsskolan bygger på kretsloppstanken: hur ett frö blir till en växt, som blir till mat som vi äter, smälter och återför till jorden.

När Lisa Jonasson fick uppdraget att skapa ny konst för den gamla Högalidsskolan valde hon att lämna originalbyggnaden i fred. I stället gjorde hon få men betydande bearbetningar av tydligt valda delar i ombyggnadens nytillskott. I skisspresentationen motiverar hon varför:

"Högalidsskolan är en stor skola, en mäktig byggnad! Det finns mycket skönhet i huset, fönstrens skiftande vyer är fantastiska. Den ursprungliga konstnärliga gestaltningen, takmålningarna och ornamentiken kring portarna, ger identitet åt de olika huskropparna."

Så räknas också Georg A. Nilsson, som ritade skolan 1921, till Sveriges mest framstående skolbyggnadsarkitekter. Med de fyra årstiderna som motiv gav en i dag okänd konstnär varje trapphus en tydlig identitet och färgsättning som ombyggnadsarkitekterna Cedervall tillvaratagit och byggt vidare på.

Lisa Jonasson ger med sin gestaltning platserna identitet med nya färger i en annan teknik. Tematiken bygger på kretsloppstanken; hur ett frö blir till en växt, som blir till mat som vi äter, smälter och återför till jorden, där ett frö…

I matsalen kräver ljudmiljön att stora väggytor täcks av ljudabsorbenter. Här har konstnären arbetat med akustikplattorna som grundmaterial och skapat stora färgstarka bilder i textil intarsia.

Flera glaspartier tillkom i korridorerna som delades av för att tillgodose krav på brandsäkerhet och ljudmiljö. Även dessa blev föremål för konstnärlig gestaltning. Grafiskt distinkta figurer korresponderar med verksamheterna i respektive korridor, till exempel vid lärosalarna för biologi, fysik och kemi.

Projektledare har varit Monika Nyström och beställare är SISAB.

"Nej tacka vet jag skogspromenader" kallar Jenny Granlund sitt verk för Riddersvikshallen där hon vänt blicken mot områdets historia av handelsträdgårdar. På idrottshallens fasad bildar växternas mjuka former en kontrast mot glashusets strama linjer och många rutor.

För den konstnärliga gestaltningen av fyra nya idrottshallar i Stockholm gavs Jenny Granlund och Carl Johan De Geer uppdraget att svara för två var. Hallarna är nära nog identiska, med en högdel för idrottsutövandet och en lågdel för omklädning och funktionsrum, men ska ges sin egen tydliga identitet. Bilder och mönster ska integreras i fasadplåten som är mörk- och ljusgrå.

I höstas invigdes Sätrahallen med Jenny Granlunds himmelsblå Ett moln i träningsbyxor. För Riddersvikshallen har hon tagit fasta på att platsens historia är kopplad till handelsträdgårdar. Bilden är inifrån ett växthus, en vy ut mot ytterligare ett, och namnet på verket är "Nej tacka vet jag skogspromenader".

Ett växthus är alltid mer intressant inifrån, påpekar konstnären i sin skissbeskrivning. Här syns arkitekturen och man kan uppleva ljusrummet, något som är omöjligt utifrån. Hon kontrasterar de strama linjerna i växthusens konstruktion och många rutor med växter på var sida om porten. Från äldre växthus har hon hämtat detaljer som en väggmedaljong och en takdekoration på utsidan.

Beställare är Fastighetskontoret och projektledare Päivi Ernkvist. Invigning blir det söndagen den 21 februari kl 12-14.

Jenny Granlund är född 1972 och utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. I sina stora teckningar flätar hon ihop komplicerade mönster, med både abstrakta och föreställande element. Ornamentiken har ofta orientaliska inslag. 2014 deltog hon i samlingsutställningen Suecia Contemporare på Kalmar konstmuseum och på Slussens t-banestation kunde man se hennes tillfälliga utsmyckning "Universums krökta rum och mänskliga felsteg". 

Astrid Göransson och Stefan Uhlinder fullföljer sitt arbete på Tunet med äldreboendet i hus C där många av de boende har rötter i Finland. Stefan Uhlinders tapetverk knyter an till folkdräkt och broderi, hustyper och nationalväxter. "Här bor jag" förkunnar Astrid Göranssons vykortshylla. 

Ersta Hannahemmet i Tunet är ett äldreboende med språk, inredning, aktiviteter, mat och traditioner inspirerade av Finland, och inspirationen har därför delvis hämtats från vårt grannland. I "Elämän puu" (Livets träd) har Stefan Uhlinder tagit in en rad bildelement från både nyare och äldre tider. På tapetverket i entrén växer Finlands nationalträd och -blomma (björk och liljekonvalj) jämnhöga med Aalto-hus, äldre torp och efterkrigstidens frontmannahus.

I entrén finns också ett mindre väggavsnitt där en vers ur en finsk folkvisa flankeras av folkdräktsinspirerade bårder. Jag har sett det som ett egenvärde att boende ska mötas av sitt ursprungliga modersmål, förklarar Stefan Uhlinder.

På de övre planen i huset har en och samma gestaltning använts men i olika färger, rött, blått och grönt. Motivet är hämtat från "käspaikka", en typ av broderade dukar som hör samman med den ortodoxa traditionen i Karelen.

Ett vykort är det optimala meddelandet, konstaterar Astrid Göransson – bara några få ord men iakttagelserna gör en individ av sin avsändare. "HÄR BOR JAG" innehåller en hylla med sju olika vykort (alla gratis) och en inramad teckning av skrivande händer, som på ett poetiskt sätt kan ge impulser att ta ett kort, skriva och posta det. orten har motiv från de andra konstnärliga gestaltningarna på Tunet.

Beställare är Micasa och projektledare från Stockholm konst är Monika Nyström.

Astrid Göransson är född 1956 i Skåne och verksam i skånska Maglaby. Hon är utbildad på bland annat Konstfacks skulpturlinje och Valands konsthögskola, och är lika gränslös i materialval som i tekniker: måleri och teckning, skulptur, video, performance – allt i ett flöde av energi och humor. Hon ställer ut flitigt i Sverige och utomlands, senast med Telling the Baltic i Litauen.

Stefan Uhlinder är född 1953 i Stockholm där han också är verksam. Han är utbildad på Valands, Hochschule der Künste i Berlin och Konstfack. Förutom flera separatutställningar har han deltagit i samlingsutställningar i Sverige och utomlands. Hans bildvärld kretsar kring en handfull teman – figurer, huskroppar, insekter – och på senare år har han arbetat med bilder i rapporter som textil och tapet. 

"Frihet 2016"är ett projekt i två delar, en bok och en utställning. Boken innehåller 38 dikter och berättelser om frihet på 21 språk, skapade av ungdomar i Rinkeby. I utställningen på Liljevalchs 26-28 februari visas konstverk på samma tema, som gjorts av årets niondeklassare i Rinkebyskolan. 

Det sista som händer på Liljevalchs innan byggnaden stängs för renovering är alltså vernissage och bokrelease för Frihet 2016 fredag den 26 februari kl 16, med invigningstal av skolborgarrådet Olle Burell (S) och journalisten Alexandra Pascalidou. Utställningen är öppen lördag 27 februari och söndag 28 februari kl 11.00–17.00.

Vad är frihet för dig? "Frihet är som syre, som den upplysta himlen, frihet är en korridor mot lyckan, den är musiken som öppnar mitt hjärta." Så löd några av svaren när ungdomar i Rinkeby fick frågan. Många av dem har erfarenhet av krig och flykt och av att få sin frihet beskuren. 

Boken Frihet 2016 är skriven och fotograferad under ett år av femtio ungdomar från Rinkeby i samverkan med författaren Gunilla Lundgren och fotografen Per Englund. Men bokens historia är tjugofem år. 1991 var Gunilla Lundgren handledare i skrivprojekt i Rinkeby, Tensta och Hjällbo i Göteborg. Hon frågade ungdomarna vad de tyckte var viktigt, och "frihet" var nästan alltid en del av svaret. Arbetet då resulterade i boken Frihet!? där 42 unga som talar 24 språk medverkade.

Tanken var nu att diskutera samma fråga med dagens elever och för att få en bild av deras relation till frihetsbegreppet och se vad som förändrats sidan 1991. Här finns likheter som längtan efter att bli accepterad som den man är. Men också olikheter: fler barn i dag har upplevt krig och flykt än för tjugofem år sedan och fler är rädda för terrorism. En annan skillnad är att många fler flickor i dag kräver jämställdhet och respekt.

Denna gång har ungdomarna också kunnat behandla ämnet i bild och objekt. Deras egna mobilbilder ackompanjerar texterna i boken; här har fotografen Per Englund varit rådgivare. Under hösten valdes elever från årets niondeklasser i Rinkebyskolan ut av lärarna i de estetiska ämnena samt svenska för att arbeta med temat frihet i konstform. Stockholm konst engagerade konstnärerna Astrid Linnér, Joakim Ojanen och Pia Sandström för att vägleda eleverna när det gällde att utveckla idéerna till faktiska objekt. 21 ungdomar deltog i konstprojektet och deras verk visas i skulpturhallen.

Till Frihet 2016 har också gjorts en film som visas här, 4 minuter lång och producerad av Unga Berättar/Stockholms Kulturskola. 14 unga tjejer och killar från Rinkeby berättar, på svenska och sju andra språk, vad frihet är för dem.

Också till boken för 25 år sedan gjordes en utställning och en film. Utställningen hette liksom boken Frihet!? och producerades av Stockholms Kulturhus med vernissage den 29 november 1991. Fotograf var Malcolm Jacobson, själv tonåring. Utställningen gick vidare till Frölunda kulturhus i Göteborg, Bildmuseet i Umeå och till Finland. Här visar vi några porträtt och korta tillhörande texter.
Den 15 minuter långa filmen om det första projektet heter Om Friheten och producerades av UR (Ruth Rabe) 1992. Den översattes till engelska och spanska och visades på en rad festivaler och konferenser i olika länder, bland annat på en IBBY-kongress i Sevilla 1994.

Utställningen invigs kl 16.00 med tal av skolborgarrådet Olle Burell (S) samt författaren och journalisten Alexandra Pascalidou, som är uppväxt i Rinkeby och som medverkade i flera skriv- och bokprojekt där under sin tonårstid. Även Gunilla Lundgren, Rinkebyskolans rektor Carina Rennermalm och Stockholm konsts chef Mårten Castenfors berättar om projektet. Det blir också performances av elever i form av frihetstal och diktuppläsningar ur den nya boken.

Frihet 2016 är en samproduktion mellan Stockholm konst och Familjebostäder i samarbete med Gunilla Lundgren och Rinkebyskolan.

Vägledare kallar konstnären Tobias Birgersson sitt verk för trygghetsboendet Lektionen. Det är ett genomgående ledräcke som varierar i utseende, form och material i olika delar av huset och därmed hjälper de boende att orientera sig. Invigning måndag 29 februari.

Tobias Birgerssons vägledare löper som en röd tråd genom samtliga hus och de förbindelsegångar som håller samman trygghetsboendets sex fyravåningsbyggnader, vilka tillsammans rymmer 195 lägenheter och några lokaler.

Han har arbetat med och kring handledaren och skapat avbrott på linjen både för ögat och handen. Vid dessa pauser på ledstången finns individuella arbeten, oftast på den motsatta väggen. Det kan vara ett färgat fönsterglas, en pendel eller en järnvingmutter. Handledaren håller ihop, samtidigt som de enskilda husen kan särskiljas genom de individuella verken. Materialen är valda för att åldras med kvalitet och värdighet och förmedla en känsla av tidlöshet.

"Jag hoppas locka både boende och besökare, släkt, vänner, barn och barnbarn att utforska verket med händer och ögon", skriver konstnären vars nyckelord för skissförslaget är materialkänsla, hantverk och taktilitet. 

Gestaltningen är som en lång kärleksförklaring till olika material och deras egenskaper, och samtidigt en invit till alla att själva uppleva materialens sensualitet. Här blandas brons med furu och rörkopplingar i gjutjärn. Kopparplåt, läder och mjukaste skinn. Solitt stål, mässing, silkeslent körsbärsträ, rep, päronträ, ek, ask, alm, valnöt, jatuba…

Vägledare är det samlande namnet för de sex olika delarna: Rörkärlek, Korpus, Porten till, Sensual, Sidbyte och Like the sound of heavy metal. Beställare är Micasa och projektledare Päivi Ernkvist. 

Trygghetsboendet och konsten invigs måndagen den 29 februari kl 13 med tal av äldre- och personalborgarråd Clara Lindholm (V). Konstnären själv och Stockholm konsts chef Mårten Castenfors samtalar om verket.

Tobias Birgersson är född 1973 och utbildad i metallformgivning och järnsmide på Stenebyskolan och Konstfack där han tog sin MFA 2001. Han är medgrundare till LOD metallformgivning, en sammanslutning av sju guld- och silversmeder samt medlem i Nutida Svenskt Silver. De senaste åren har han medverkat bland annat på LOD:s 15-årsutställning, på jurybedömda holländska utställningen och tävlingen Schoonhoven Silver Award och på Sigtuna museums Från Ingegerd till Estelle. Han är också representerad i Nationalmuseums samlingar.

Fastigheten Dalbon 1 i Blackeberg har byggts om till bostäder för flyktingar. I entrén finns Marisa Fjärems skulpturgrupp med symboler för trygghet och lugn. Här ska de boende kunna känna fågelns frihet, blommans livskraft och hemmets skydd. Verket invigs den 14 mars.

Dalbon 1 i Blackeberg byggdes 1959 som äldreboende. Arkitekt var nestorn Carl Nyrén och originalets helhetsintegrerade konst har bevarats. Fastigheten har nu restaurerats för att bli flyktingbostäder, och här bor många barn. När Marisa Fjärem fick skissuppdraget för husets entré kände hon ett stort ansvar och en vilja att ge både en saga och ett lugn till de människor som ska vistas här.

Med de universella symbolerna för frihet (fågeln), att slå rot (trädet), livets kraft (blommorna) och hemmet (fågelboet) vill konstnären skapa en tredimensionell plats där man kan gå in i en sådan bild, där man kan identifiera sig med fågeln, känna trygghet under trädet och lugn över att ha tak över huvudet. Installationen ska kännas inspirerande och stärkande.

Marisa Fjärem arbetar vanligtvis med papper, men då kraven på beständighet är större vid ett offentligt konstverk är papperet utbytt mot naturmaterial som trä, läder och mässing. Samma teknik och mönsterkonstruktion används som vid skulptur med papper men här är objekten överdimensionerade för att ta plats i foajéns höga takutrymme. Fågeln som är laserskuren i mässing mäter till exempel 150 cm mellan vingspetsarna.

Trädet i björkplywood har blad av läder och blommor av mässing och spraylackerad aluminium. Fågelholken sitter så lågt att även barn kan titta in i den. Här inne finns dockskåpsbelysning över de små möblerna. De naturalistiska molnen som svävar över trädet är gjorda av polyestervadd.

Beställare är Micasa och projektledare Frida Cornell, Stockholm konst. 

Stockholms stad får en ny offentlig skulptur när en nygjutning i brons av Carl Eldhs skulpturgrupp Illusion-Tragedi-Komedi placeras framför Elite Palace Hotel på S:t Eriksgatan. Donator är hotellägaren och entreprenören Bicky Chakraborty. Invigning fredag den 8 april.

Illusion-Tragedi-Komedi skapades 1919 av Carl Eldh (1873-1954) och beställdes ursprungligen av direktören Charles Magnusson till invigningen av biografen Röda Kvarn. Tanken var att skulpturen skulle placeras i biografens foajé och stå fritt så att det kunde betraktas från alla håll. Magnusson ville att verket skulle symbolisera Filmen och stå klart i brons på bara tre veckor. Den korta uppdragstiden gjorde att projektet aldrig slutfördes men Carl Eldh arbetade vidare med sin idé.

Verket skildrar tre nakna gestalter som skrider fram på rad. Först går Illusionen, en kvinna med lyft huvud, höjd blick och böljande hår, följd av Tragedin, en kvinna med sänkt huvud som döljer sina tårar i sin höjda högerarm med drapering. Sist traskar Komedin i form av en yster faun med svans och två ansikten.

En 88 cm hög gipsmodell finns i Carl Eldhs Ateljémuseum. Eldh gjorde också två små skisser (runt 25 cm) som har reproducerats i både gips och brons i okänt antal. Någon bronsgjutning av den stora modellen gjordes inte under konstnärens livstid, utan först 2006 för placering i ett bostadsområde intill gamla filmstaden i Solna.

Den nya gjutningen har gjorts av Johan Pettersson vid Petterssons konstgjuteri i Hägersten. Stadsbyggnads- och kulturborgarrådet Roger Mogert (S) inviger skulpturgruppen fredag den 8 april kl 15. Stockholm konsts chef Mårten Castenfors och Åsa Cavalli-Björkman, chef för Carl Eldhs Ateljémuseum, medverkar också. 

Att få ett verk av Eldh placerat så nära hans arbetsplats och dessutom i gamla skulpturkvarter där många av hans medhjälpare var verksamma i områdets verkstäder känns extra roligt och passande, säger Åsa Cavalli-Björkman. 

Museets huvudman, Stiftelsen Carl och Elise Eldhs Ateljé, har upphovsrätten till hans verk och tillåter ibland nygjutningar om ändamålet är förenligt med stiftelsens stadgar, t ex vid offentlig placering. Stiftelsen saknar statsbidrag och har begränsade resurser. Intäkten från denna skulpturförsäljning blev därför betydelsefull för museets överlevnad förra året.

En bronsbyst av visdiktaren, sångaren och gitarristen Olle Adolphson invigs på Södermalm den 2 maj, då den populäre Stockholmsskildraren skulle ha fyllt 82 år.

Initiativtagare till uppsättningen är paret Jan Agrén och Mona Anderson, som var vänner till Olle Adolphson och bysten har gjorts av Olle Seglert.

– Olle Adolphson var en nära vän som tillbringade mycket tid på Lilla Sundsholmen i Stockholms skärgård. Vi seglade och lekte med musik tillsammans, berättar Jan Agrén.

Bysten har finansierats genom en privat insamling bland visdiktarens släkt och vänner och placeras i den lilla park vid Lilla Skinnarviksgränd som fick namn efter Olle Adolphson i april 2014, 10 år efter hans död. Gjutningen har utförts av Johan Pettersson på Petterssons konstgjuteri i Hägersten och Stockholm konst står för sockeln.

Konstnären Olle Seglert, som också umgicks med Olle Adolphson i skärgården, utbildade sig på Konstfack på 1970-talet men slog inte i yrkeslivet in på konstnärsbanan. Först på senare år har han återvänt till skulpterandet. Porträttbysten av Olle Adolphson är gjord i full skala.

– Min första version var en glad Olle men det stämde inte riktigt. Han var en mer avvaktande person, och solidarisk med sin tid och sin stad, säger Olle Seglert.

Olle Adolphson debuterade 1956, tolkade Evert Taube och Lars Forssell, och skapade med Beppe Wolgers sånger som Trubbel och Det gåtfulla folket. Han skrev också en Mässa på svenska språket.

Minnesdagen för trubaduren inleds med att Kungliga Musikaliska Akademien delar ut Olle Adolphsons Minnespris och stipendium i Ivar Los park, mellan Monteliusvägen och Bastugatan. 2016 års Minnespris går till pianisten, kompositören, arrangören m m Monica Dominique. Sångensemblen Amanda från Göteborg får årets stipendium.

Efter prisutdelningen promenad till Olle Adolphsons park där bronsbysten invigs och en blomsterkrans placeras runt huvudet.

I Djungelrabatten på förskolan Bokkammaren slingrar sig fem växter med olika karaktär genom tak och golv. Konstnärerna Siri Ahmed Backström och Karin Cyrén låter växterna slå rot i boklådorna på nedre plan och blomstra invid skaparverkstaden ovanpå.

Bokkammaren är en konceptförskola, alltså byggd efter en prototyp vilket halverar tiden från idé till första spadtag och hjälper Sisab att klara behoven för ett snabbt växande Stockholm. Parallellt arbetar Stockholm konst då med "prototypkonst" där en grundidé utformas i flera versioner. Siri Ahmed Backström och Karin Cyrén har tidigare haft gestaltningsuppdraget för Knutbygårdens förskola och detta projekt är en vidareutveckling av idén därifrån.

På Bokkammaren är gestaltningen koncentrerad till två väggar på varsitt våningsplan. Förskolan önskade sig ett verk som var öppet för tolkning och som barnens fantasi kunde ta avstamp i. Konstnärerna inspirerades av nivåskillnaden mellan de båda planen och ville använda sig av den. De tog fram fem former med varsin färg, och formerna fick sedan två olika färguppsättningar, en för varje vägg.

I Djungelrabatten finns nu fem växter med olika karaktär. Rötterna finns i biblioteket på nedre plan och blomkronorna invid skaparverkstaden ovanpå. Växterna är omgivna av småkryp och fjärilar, och på bottenvåningen finns också två figurer som läser en bok och som samtidigt kan användas som bokstöd.

Växterna är skapade av enkla, distinkta former vilket konstnärerna hoppas ska bidra till att väcka nyfikenhet och skaparlust hos barnen. Kopplingen mellan de två våningsplanen kan upptäckas bit för bit av den som rör sig mellan våningarna. Detaljer kan öppna för egna funderingar: Vart är fjärilen på väg? Varifrån kommer snigeln? Var finns egentligen växternas rötter?

Figurerna är utskurna ur MDF-skivor, målade och lackade. De är fastskruvade i väggarna. Beställare är Sisab och projektledare för Stockholm konst Päivi Ernkvist. Förskolan och den konstnärliga gestaltningen invigs den 11 maj kl 15.

Illustratörerna Siri Ahmed Backström(född 1980) och Karin Cyrén (född 1984) är båda utbildade vid Konstfack i Stockholm. Redan där började de arbeta med gemensamma projekt. Under namnet Våra vänner har de ställt ut bland annat på Grafikens hus samt gjort bilderboken Vem hämtar vem? (2014). De var båda bland de 31 illustratörer som representerade Sverige vid barnboksmässan i Bologna 2013. Karin Cyrén kom förra året ut med sin första egna bok, Strandstaden. 2015 utkom också Rovan, med bild av Siri Ahmed Backström och text av Joar Tiberg.

Sex skulpturer av konstnären Lena Cronqvist kommer att tillfälligt få sin hemvist på Slussen. De sex flickorna är i brons och fem av dem kommer att stå tillsammans på en mobil plattform på Ryssgården medan en hopprepshoppande tös får en egen placering. 

Stockholm konst och kulturförvaltningen har en fortlöpande dialog med Exploateringskontoret och stadsbyggnadskontoret under arbetet med Slussens framtida utformning. Under sommaren 2015 genomfördes till exempel ett gatukonstprojekt där 12 ledande graffitikonstnärer bemålade Kolingsborg före rivningen.

Projektgruppen för Slussen har uttryckt önskan om fler halvpermanenta inslag. Under sommaren 2016 kommer Stockholm konst därför att med ett mobilt skulpturalt verk följa byggprocessen och därmed ge stockholmarna en liten försmak om konsten på det framtida Slussen. Utgångspunkten för projektet var att göra något i mindre skala, något högkvalitativt och figurativt, "balsam för själen i ett mångårigt byggkaos", som Stockholm konsts chef Mårten Castenfors uttrycker det.

På kravlistan vid valet av konstnär stod bland annat väletablerad konstnär som arbetar i skulptural traditionell anda, kvinna, lokal anknytning, gedigen erfarenhet av offentlig gestaltning samt någon som redan har befintliga verk eftersom tiden till genomförande var kort.

Lena Cronqvist framstod som en given kandidat: boende och verksam på Söder, ett stenkast från Slussen, en av Sveriges främsta konstnärer, både som målare och skulptör, och med många utställningar och gestaltningsuppdrag i bagaget. Dessutom hade hon dessa sex 120 cm höga bronsskulpturer, skapade 1998. 

Skulpturerna har därför köpts in av Stockholm konst som också arrangerar ett fat i vilket skulpturerna både kan stå och flyttas. Flickorna placeras ut lördag 21 maj kl. 10. Den hopprepshoppande tösen ska beredas plats i Informationslokalen på Stadsgården 8. Kl 13 inviger kultur- och stafsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert renoveringen av Stadsmuseet kl 13 och därefter talar Stockholm konsts chef Mårten Castenfors om Lena Cronqvists skulpturer.

Rickard Sollmans två bronsobjekt på Bromma kyrkogård kan läsas som döden och uppståndelsen. Vid entrén står en svartpatinerad mur i A4-format, och efter en vandring över kyrkogården möter vi dess vita syskon, ett liggande blad på kanten av minneslundens runda damm.

Den nya minneslunden vid Bromma kyrka vill erbjuda större öppenhet för olika trosuppfattningar, och naturen och ett mer universellt formspråk har fått en framträdande plats. I mitten av lunden har anlagts en rund damm, med sittplatser runtomkring. Här skapas ett meditationsrum som för de anhöriga kan ge både vila och inspiration.

Konstnären Rickard Sollman har en stark rumslig känsla i sina verk och i hans idébaserade måleri bearbetas ofta ämnen som rör religiösa frågor. Den konstnärliga gestaltningen i Bromma, Tabula rasa, (den femtonde stationen, bygger vidare på verket The stations of the cross som skapades 2008 för en galleriutställning och visades i Norrtälje kyrka året därpå. Eftersom tekniken då var tämligen ny för honom, gjorde han ett extra objekt att ha i reserv. Det kom dock aldrig att visas.

Korsvägsvandringen innehåller fjorton stationer och slutar med att Jesus läggs i graven. Ibland görs ett tillägg, ytterligare en station som får representera uppståndelsen. Konstnären har använt denna femtonde station som utgångspunkt för sitt verk som består av två objekt av en tegelmur i skala 1:10, gjutna i brons.
Det ena patineras svart och är placerat i anslutning till kyrkogårdens huvudentré, stående och i ögonhöjd. Det andra, vita objektet placeras liggande på kanten av dammen i meditationslunden, ett oskrivet blad som utgör ett brott på dammens cirkulära form. Varje del mäter 297 x 210 x 10 mm och väger cirka 3 kg.

Utgångspunkten för verket ligger alltså i det kristna bildspråket men Rickard Sollman tänker att det kan upplevas av besökare eller sörjande oavsett religiös hemvist. Han pekar på murens symbolvärde, traditionen av bildförbud och det oskrivna bladet som möjliga anknytningar till muslimska eller judiska sammanhang.

Beställare är kyrkogårdsförvaltningen och projektledare från Stockholm konst är Monika Nyström. Invigning blir det den 15 juni kl 14.

Rickard Sollman är född 1965 i Västerås och utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Han har haft flera separatutställningar i Sverige, senast Total Zero på Galleri Flach 2013, och har deltagit i samlingsutställningar i Sverige liksom i Berlin, London och Milano. 2014 tilldelades Rickard Sollman Västerås stads kulturstipendium.

Samir Alj Fält tar leken på allvar. För projektet Lekfull skulptur har han gjort en serie maskiner som ger barnen redskap att undersöka och bearbeta badstrandens sand och vatten på flera sätt. Skulpturerna kan framöver kompletteras med nya maskiner med andra funktioner.

Projektet Lekfull skulptur är ett stadsutvecklingsprojekt där barnens lek är det bärande i utformningen av stadsrummet. Under sportlovsveckan 2015 arrangerades flera workshopar på Stadsmuseet där barn och konstnärer gemensamt utforskade vad barnen själva önskar sig av konst. Konstnären och designern Samir Alj Fält har sedan arbetat vidare tillsammans med barn och ungdomar för att utveckla idéerna, bland annat med byggnationer och aktiviteter på Skärholmens torg.

Konstnären påpekar att skillnaden mellan arbete och lek inte alltid är så stor, och att barn med hjälp av riktiga objekt och verktyg övar både hand och tanke i problemlösande, materialkänsla och förståelse för teknik och naturlagar. Fri och kreativ lek skapar självförtroende, social förmåga och kunskap att ha med sig i livet.

Badplatsen erbjuder arbetsmaterialet, gratis och för återbruk, och Samir Alj Fälts idé är att tillföra mer redskap än hink och spade. Leken utvecklas med skulpturer i form av maskiner – en för att se hur vatten beter sig i rörelse, en annan för att skapa mönster i sand, en tredje för att blanda sand och vatten till olika konsistenser.

Målgruppen är barn i åldern 4–12 år som kan använda maskinerna på egen hand eller tillsammans med andra barn eller vuxna. Skulpturerna i "Sand & vatten"är placerade i vattenbrynet och förankrade i ett nedgrävt fundament. Materialet är rostfritt stål, lackat i samma nyans som rostskyddsfärg. Skulpturernas form och konstruktion styrs helt av funktion och säkerhet – en tidlös funktionell form som samtidigt har ett konstnärligt skulpturalt uttryck.

Beställare är Fastighetskontoret och projektledare från Stockholm konst är Päivi Ernkvist. Invigning blir det måndagen den 20 juni kl. 14.

Samir Alj Fält är född 1973, bosatt i Stockholm och utbildad vid Konstfack i Stockholm. Han är grundare av och konstnärlig ledare för Design Lab S i Skärholmen och har arbetat för museer och konsthallar i Sverige. För Världskulturmuseet har han skapat vägginstallationen "Revolution industry" och på Livrustkammaren var han utställningsarkitekt för Bilder av Kristina 2013.

På måndag den 22 augusti kl 9.00 kommer fyra franska konstnärer till Farsta för att förvandla en vit gavelvägg på Brunskogsbacken 40 till en 100 kvadratmeter stor målning med lokala motiv. Arbetet beräknas pågå fyra veckor, med invigning i slutet av september.

Projektet är ett unikt samarbete mellan Familjebostäder med hyresgäster, Stockholm konst och franska konstnärskooperativet CitéCréation som sedan 1978 har målat cirka 650 monumentala fresker i flera länder och världsdelar. Väggen i Farsta Strand är deras första uppdrag i Sverige.

– Familjebostäder har länge arbetat med konst i bostadsområden. Vi tycker det är jätteroligt att de som bor här får bidra och sätta avtryck, säger Carina Bierfeldt, Familjebostäders förvaltare i Farsta Strand. Vi tror att väggen kan skapa samtal och möten och att man kommer att ta en omväg för att se den.

CitéCréation gör målningar som kan skapa identitet och igenkänning. Motivet utgår från berättelser som finns i området. Hyresgästerna på Brunskogsbacken mötte i våras konstnärlige ledaren Halim Bensaïd och delade med sig av upplevelser och minnen, historia och bilder från trakten. De har också fått se skissen till målningen och tycka till om den.

– För Stockholm konst är det angeläget att hela tiden prova nya sätt att arbeta i det offentliga rummet och möta dem som bor och vistas där. I Sverige har vi ganska sent insett vilka projektionsytor stora fasader erbjuder, säger projektledaren på Stockholm konst Frida Cornell.

– På flera håll växer nu mural- och graffitiväggar fram men i det här sammanhanget har det varit intressant att prova ett mer traditionellt uttryck och se hur det ter sig i vår tid. Hur kommunicerar målningen med de boende? Vårt syfte är att skapa konst tillsammans – men med professionell inramning.

Det kommer att vara möjligt för hyresgästerna och andra intresserade att följa arbetet med målningen. Endast vid dåligt väder kommer väggen att behöva skyddstäckas med plast eller presenning, i övrigt är det fri insyn. Invigningen är planerad till slutet av september. 

På torsdag den 15 september invigs den 100 kvadratmeter stora målningen på Brunskogsbacken 40 i Farsta Strand. Gruppen från franska konstnärskooperativet CitéCréation har på väggen placerat in djur, natur och företeelser från omgivningarna. 

Projektet är ett unikt samarbete mellan Familjebostäder med hyresgäster, Stockholm konst och franska konstnärskooperativet CitéCréation som sedan 1978 har målat cirka 650 monumentala fresker i flera länder och världsdelar. Väggen i Farsta Strand är deras första uppdrag i Sverige.

Målet är att muralmålningen ska skapa identitet och igenkänning. Motivet utgår från vad hyresgäster har berättat om området och varför de trivs här. Nu får väggen berätta hyresgästernas historia.

På bilden syns sjön Magelungen med sitt rika fågelliv. Hyresgäster har också berättat om kräftfiske, roddbåten, fotbollslag och den goda Farsta Strandsmackan. Konstnärerna har även inspirerats av den röda färgen och snickarglädjen som återfinns på tidig 1900-talsbebyggelse i Farsta Strand.

Torsdagen den 15 september kl 15 är det dags för invigning. Stockholm konsts chef Mårten Castenfors inleder och hälsar välkommen innan kultur- och stadsbyggnadsborgarråd Roger Mogert (S) invigningstalar. Han var den som först väckte idén om en muralmålning med CitéCréation, sedan han stött på deras arbeten i Frankrike.
Också CitéCréations konstnärlige ledare Halim Bensaïd framträder och berättar om hur man arbetar. Familjebostäders vd Anette Sand avslutar ceremonin och klipper band. Allt förstås till fanfarer av Stockholm konsts trogna trumpetare.