"Nej tacka vet jag skogspromenader" kallar Jenny Granlund sitt verk för Riddersvikshallen där hon vänt blicken mot områdets historia av handelsträdgårdar. På idrottshallens fasad bildar växternas mjuka former en kontrast mot glashusets strama linjer och många rutor.
För den konstnärliga gestaltningen av fyra nya idrottshallar i Stockholm gavs Jenny Granlund och Carl Johan De Geer uppdraget att svara för två var. Hallarna är nära nog identiska, med en högdel för idrottsutövandet och en lågdel för omklädning och funktionsrum, men ska ges sin egen tydliga identitet. Bilder och mönster ska integreras i fasadplåten som är mörk- och ljusgrå.
I höstas invigdes Sätrahallen med Jenny Granlunds himmelsblå Ett moln i träningsbyxor. För Riddersvikshallen har hon tagit fasta på att platsens historia är kopplad till handelsträdgårdar. Bilden är inifrån ett växthus, en vy ut mot ytterligare ett, och namnet på verket är "Nej tacka vet jag skogspromenader".
Ett växthus är alltid mer intressant inifrån, påpekar konstnären i sin skissbeskrivning. Här syns arkitekturen och man kan uppleva ljusrummet, något som är omöjligt utifrån. Hon kontrasterar de strama linjerna i växthusens konstruktion och många rutor med växter på var sida om porten. Från äldre växthus har hon hämtat detaljer som en väggmedaljong och en takdekoration på utsidan.
Beställare är Fastighetskontoret och projektledare Päivi Ernkvist. Invigning blir det söndagen den 21 februari kl 12-14.
Jenny Granlund är född 1972 och utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. I sina stora teckningar flätar hon ihop komplicerade mönster, med både abstrakta och föreställande element. Ornamentiken har ofta orientaliska inslag. 2014 deltog hon i samlingsutställningen Suecia Contemporare på Kalmar konstmuseum och på Slussens t-banestation kunde man se hennes tillfälliga utsmyckning "Universums krökta rum och mänskliga felsteg".