Uppdraget
för konstnären Eva Löfdahl var att skapa en visuell port från Norra
Djurgårdsstaden till Nationalstadsparken på andra sidan Husarviken. Hennes
skulptur "108 källor"är en tio meter hög transparent cylinder med stänger i rostfritt stål
och brons och blanka speglande plattor.
Där den allélika Jaktgatan möter Husarviksgatan
ligger den lilla Husarviksparken, som ett andrum mellan bostadshusen. Eva
Löfdahls monumentala skulptur "108 källor" kan ses från långt håll på den raka Jaktgatan. Husarviken
och Nationalstadsparkens grönska är bara ett stenkast bort, och nära finns
också gasverket med Ferdinand Bobergs karakteristiska gasklockor.
Den 12 ton tunga cylindern har sex"buntpelare" med 18 stänger vardera och hålls ihop av plattor i topp och botten med en omkrets av 3,20 meter.
Stängerna varierar i material, tjocklek och uttryck. Några stänger är i rostfritt stål som reflekterar omgivningens ljus och färger i vertikala ränder. Andra är bronsrör med matt eller blank ytbehandling. Bronsrören kan också vara förtjockade eller byta riktning och vara ledade som grässtrån eller bambu. Med vissa avstånd hålls bunten ihop av en tunn horisontell platta, 90 cm i diameter och i slipat rostfritt stål, som speglar stängerna.
Konstruktionen ser självklar ut men produktionen har varit ett komplicerat arbete som krävt såväl innovativt tänkande som noggranna beräkningar för förankring och materialens olika rörelser. Konstnären själv vill se buntarna som en beskrivning av ett förlopp med parallella skeenden och egenskaper, en sorts "tredimensionellt partitur".
Skulpturen är både genomsiktlig och speglande och omgivningen har därför stor betydelse för upplevelsen. Verket relaterar dels till Bobergs gasklockor genom storleken och den runda formen och dels till vegetationen på andra sidan Husarviken genom de bearbetade bronsstängerna som påminner om spröda grässtrån.
Beställare är Exploateringskontoret och projektledare från Stockholm konst har Claes Söderquist varit.
Eva Löfdahl är född 1953, bor och arbetar i Stockholm. Hon är utbildad i grafisk formgivning vid Konstfack och på Byam Shaw School of Art i London. Debuten kom 1980 med Walldagruppen. 1995 svarade Eva Löfdahl för Sveriges bidrag på Venedigbiennalen och tillsammans med arkitekten Adam Caruso fick hon Sienapriset 2004 för "känslig upprustning och förnyelse" av Stortorget i Kalmar. Moderna Museet visade 2011 en stor retrospektiv med hennes verk och 2013 tilldelades hon Bildkonstnärsfondens stora stipendium på 300 000 kronor.