Inne i nya Värtaterminalen finns Matthias van Arkels stora målning av flätade silikonremsor och Pia Törnells grågröna keramiska moduler. På takterrassen ligger Hans Rosenströms granitblock som viskar framtidsvisioner för 2066. Portarna i Lisa Gerdins skulpturgrupp på Hamnplan bildar rum och öppningar med olika utblickar.
Den nybyggda Värtaterminalen utgör med sin
placering, genomtänkta arkitektur och specifika ändamål en sammansatt och
spännande plats för konst. Med den stora skalan kändes det extra viktigt att ha
konst på flera olika platser och i olika tekniker och material.
Matthias van Arkels tvådelade målning Cut Open Strip Painting utgörs av 129 sammansatta plattor där infärgat platinasilikongummi skurits till remsor som flätats samman. Målningen med sina skiftande grönblå toner, som hämtade från havet, utgör den naturliga blickpunkten i den stora avgångshallen.
Havskänsla i färgerna finns också i Pia Törnells keramikmoduler A tone of water. På väggen längs gången där ankommande resenärer passerar, växlar hel- och halvcirklar, avlånga och mjuka former i rytmiska grupperingar. De lekfulla formerna kan associera till krusningar på vattnet, fiskfjäll eller propellrar. Bakom modulerna löper grågröna färgfält som en våg över väggen.
Hans Rosenström tar i 2066 fasta på terminalens historia och framtid. Den nya byggnaden invigs 50 år efter den gamla. Konstnären har bjudit in personer i Östersjöregionen som sysslar med forskning och utveckling att sia om vad som kan hända om ytterligare 50 år. Deras berättelser kan man höra ur de fem bohuslänska granitbumlingarna på terrassen. En gömd mikrofon i stenen förmedlar ljudet och de utopiska tankarna.
Vid entrén till terminalområdet och i änden av busspiren står Lisa Gerdins stora skulpturgrupp Port med rå och rostig stålyta. På busspiren nio stora portar med utskurna öppningar, sammanfogade till en labyrintisk formation som ger nio olika utblickar, mot stad och mot hav; vid entrén står de utskurna dörrbladen på rad. Verket syns såväl inifrån terminalen som från färjorna, och blir det första och det sista man möter på resan.
Beställare är Stockholms Hamnar och projektledare för Stockholm konst har varit Frida Cornell.